Statare och NyStatare

Statsystemet var ett säreget system med lite speciella förhållanden mellan den på kontrakt egendomslöse anställde och patron, jordägaren i besittning av sin privat personligt ägda gård och egendom. Stataren var tvungen att ofta flytta, på jakt efter ett nytt kontrakt för att få sin naturalön för att kunna överleva och föda sin familj. Detta kontraktsförhållande, som fanns mellan den anställde och patron, var mer att likna vid en livegenskap, och någon rättighet hade man knappast, då patron egenmäktigt avgjorde vad som var rätt eller fel. Rättslösheten var mer eller mindre total för den egendomslöse stataren.
Patron hade ofta byråkratisk administrativ personal anställd för att utöva myndighet åt patron, och den närmaste var Inspektorn.
För många statare blev tacken för att de arbetat och slitit för att patron skulle få god avkastning på sin privata gård, där vinsten naturligtvis gick till den som rätten hade på sin sida, patron, en belöning av att få komma till fattighuset, en plats vilken också naturligtvis kunde tas ifrån den gamle fattigstackaren.

1944 avskaffades statsystemet. Statarna blev fria arbetare, och fick betalt med kontantlön för sitt arbete, något som samhällets övriga arbetare hade haft sen länge.

Sen dess tycker väl de flesta att detta är historia nu, och att alla som utför ett arbete får lön och har rättigheter som reglerar deras arbete, förhållanden, etc.


Men är det så väl för alla i dagens Sverige?
I Guds namn, eller vem man nu vill åberopa, kanske folkets demokratiska vilja, så har vi nu en Inspektor som skall styra över vårt väl och ve, och som har namnet Alliansen. Nu används alliansen som beteckning för två i beteckning och färg politiskt skiljda block, men vi åsyftar nu den som sitter i regeringsställning anno år 2009. Och kanske är det så att det egentligen bara finns en enda sann allians?
Länge var det dock höljt i dunkel, det var något mystiskt över det, vad det skulle bli.
Och de flesta var väl inte ens intresserade av det.
Annat än dem som visste att de var i riskzonen att kunna drabbas av Inspektorns nyckfulla beslut hur det skulle bli, vad som skulle gälla.
Råd fick vissa att börja sälja av tillgångar, ty kanske man skulle tvingas till dagens fattigvård, försörjningsstöd, tidigare med den byråkratiska beteckningen socialbidrag.
Och kanske det hade blivit så, det tror skrivaren av denna text i alla fall, om inte det blivit det allvarliga läget som vår ekonomi nu befinner sig i nu, där en del redan vill kalla det för Depression, medans andra gör allt för att skrämma bort denna Demon och talar högt om Gröna skott igen.
Men fas 3 blev bara rent ekonomiskt, åtminstone för de flesta med intressanta undantag, en förlängning av fas 1 och 2 i aktivitetsgarantin.
Vår Inspektor hade fött den geniala iden med Samhällsnyttig Tjänst.

Och i denna Samhällsnyttiga tjänst så kan man skönja återuppståndelsen av Stataren, fast i ny form och skepnad.

Därav namnet NyStatare.