Det finns en rad påståenden som sprids om fas 3:
Några av påståendena:
- man får inte hålla på med jobbsökning under "arbetstiden". Det skall ske på fritiden.
- man får inte deltaga i arbetsmarknadsutbildningar.
- ingen hjälp till Starta-Eget.
- ingen jobbcoaching .
Tyvärr så är det ingen som kan visa på vad dessa påståenden stödjer sig på.
Så jag frågar på vilken lag baserar sig dessa påståenden?
På vilken förordning baserar sig påståendet?
På vilken instruktion/reglemente baserar sig påståendet?
Myndigheten, eller den myndighetsutövande, har skyldighet att ta fram denna information.
Annar så får godtycket styra, en byråkratins anarki.
Du har rätt att få ta del av dessa handlingar.
Tryckfrihetsförordningen, 2 kapitlet, 1 paragrafen. Dina rättigheter att få ta del av allmän handling. 12 paragrafen. Om du vill titta på handlingarna. 13. Om du vill ha kopior av handlingarna. 14. Om du vill vara anonym.
Sekretesslagen. SFS 1989:713, 15 kap, 1 paragr. Din rätt att få ett "kvitto" på att du lämnat in handlingen (ankomststämpel, så att det inte istället hamnar i papperskorgen).
Förvaltningslagen. Läs den, så förstår du att myndigheten skall vara till för dig och inte tvärtom.
Tyvärr så kan det dock vara så att det är försent, att politikerna successivt infört byråkratiskt godtycke som godtagen praxis i myndighetsutövning.
Problemet blir då bara varför folk skall gå till valurnorna.
Och på vems sida har man tänkt sig att de 1000 nya poliserna skall stå i denna anarki?
20090927
Om att tro och verkligheten
"Jag som trodde att denna regering var för indivdanpassad arbetsmarknandspolitik och inte för kollektiv bestraffning. Tyvärr verkar jag ha fel..." - Kandidat i provvalet till Stockholms läns landsting, för moderata samlingspartiet.
20090926
Statare och NyStatare
Statsystemet var ett säreget system med lite speciella förhållanden mellan den på kontrakt egendomslöse anställde och patron, jordägaren i besittning av sin privat personligt ägda gård och egendom. Stataren var tvungen att ofta flytta, på jakt efter ett nytt kontrakt för att få sin naturalön för att kunna överleva och föda sin familj. Detta kontraktsförhållande, som fanns mellan den anställde och patron, var mer att likna vid en livegenskap, och någon rättighet hade man knappast, då patron egenmäktigt avgjorde vad som var rätt eller fel. Rättslösheten var mer eller mindre total för den egendomslöse stataren.
Patron hade ofta byråkratisk administrativ personal anställd för att utöva myndighet åt patron, och den närmaste var Inspektorn.
För många statare blev tacken för att de arbetat och slitit för att patron skulle få god avkastning på sin privata gård, där vinsten naturligtvis gick till den som rätten hade på sin sida, patron, en belöning av att få komma till fattighuset, en plats vilken också naturligtvis kunde tas ifrån den gamle fattigstackaren.
1944 avskaffades statsystemet. Statarna blev fria arbetare, och fick betalt med kontantlön för sitt arbete, något som samhällets övriga arbetare hade haft sen länge.
Sen dess tycker väl de flesta att detta är historia nu, och att alla som utför ett arbete får lön och har rättigheter som reglerar deras arbete, förhållanden, etc.
Men är det så väl för alla i dagens Sverige?
I Guds namn, eller vem man nu vill åberopa, kanske folkets demokratiska vilja, så har vi nu en Inspektor som skall styra över vårt väl och ve, och som har namnet Alliansen. Nu används alliansen som beteckning för två i beteckning och färg politiskt skiljda block, men vi åsyftar nu den som sitter i regeringsställning anno år 2009. Och kanske är det så att det egentligen bara finns en enda sann allians?
Länge var det dock höljt i dunkel, det var något mystiskt över det, vad det skulle bli.
Och de flesta var väl inte ens intresserade av det.
Annat än dem som visste att de var i riskzonen att kunna drabbas av Inspektorns nyckfulla beslut hur det skulle bli, vad som skulle gälla.
Råd fick vissa att börja sälja av tillgångar, ty kanske man skulle tvingas till dagens fattigvård, försörjningsstöd, tidigare med den byråkratiska beteckningen socialbidrag.
Och kanske det hade blivit så, det tror skrivaren av denna text i alla fall, om inte det blivit det allvarliga läget som vår ekonomi nu befinner sig i nu, där en del redan vill kalla det för Depression, medans andra gör allt för att skrämma bort denna Demon och talar högt om Gröna skott igen.
Men fas 3 blev bara rent ekonomiskt, åtminstone för de flesta med intressanta undantag, en förlängning av fas 1 och 2 i aktivitetsgarantin.
Vår Inspektor hade fött den geniala iden med Samhällsnyttig Tjänst.
Och i denna Samhällsnyttiga tjänst så kan man skönja återuppståndelsen av Stataren, fast i ny form och skepnad.
Därav namnet NyStatare.
Patron hade ofta byråkratisk administrativ personal anställd för att utöva myndighet åt patron, och den närmaste var Inspektorn.
För många statare blev tacken för att de arbetat och slitit för att patron skulle få god avkastning på sin privata gård, där vinsten naturligtvis gick till den som rätten hade på sin sida, patron, en belöning av att få komma till fattighuset, en plats vilken också naturligtvis kunde tas ifrån den gamle fattigstackaren.
1944 avskaffades statsystemet. Statarna blev fria arbetare, och fick betalt med kontantlön för sitt arbete, något som samhällets övriga arbetare hade haft sen länge.
Sen dess tycker väl de flesta att detta är historia nu, och att alla som utför ett arbete får lön och har rättigheter som reglerar deras arbete, förhållanden, etc.
Men är det så väl för alla i dagens Sverige?
I Guds namn, eller vem man nu vill åberopa, kanske folkets demokratiska vilja, så har vi nu en Inspektor som skall styra över vårt väl och ve, och som har namnet Alliansen. Nu används alliansen som beteckning för två i beteckning och färg politiskt skiljda block, men vi åsyftar nu den som sitter i regeringsställning anno år 2009. Och kanske är det så att det egentligen bara finns en enda sann allians?
Länge var det dock höljt i dunkel, det var något mystiskt över det, vad det skulle bli.
Och de flesta var väl inte ens intresserade av det.
Annat än dem som visste att de var i riskzonen att kunna drabbas av Inspektorns nyckfulla beslut hur det skulle bli, vad som skulle gälla.
Råd fick vissa att börja sälja av tillgångar, ty kanske man skulle tvingas till dagens fattigvård, försörjningsstöd, tidigare med den byråkratiska beteckningen socialbidrag.
Och kanske det hade blivit så, det tror skrivaren av denna text i alla fall, om inte det blivit det allvarliga läget som vår ekonomi nu befinner sig i nu, där en del redan vill kalla det för Depression, medans andra gör allt för att skrämma bort denna Demon och talar högt om Gröna skott igen.
Men fas 3 blev bara rent ekonomiskt, åtminstone för de flesta med intressanta undantag, en förlängning av fas 1 och 2 i aktivitetsgarantin.
Vår Inspektor hade fött den geniala iden med Samhällsnyttig Tjänst.
Och i denna Samhällsnyttiga tjänst så kan man skönja återuppståndelsen av Stataren, fast i ny form och skepnad.
Därav namnet NyStatare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)