Dagens Hopp - Ansvaret att leva och verka nu

"Vilken regering som än styr vårt land kommer att hävda att de vidtar åtgärder som syftar till att avskaffa arbetslösheten."

Så låter det också i hemlöshetsdebatten, men hemlösheten består oavsett vem som innehar makten, trots fina ord, regler och lagar.

Här kan vi se ett stort problem. Du kan komma med alla möjliga storslagna planer på hur man reglera eller omreglerar områden som de är tänkta att reglera och fatta beslut om, men du kommer aldrig få några resultat, åtminstone inte positiva, om du låter dessa planer tas upp av människor som har eller företräder särintressen och kommer att motstå varje betydelsefull förändring på vägen mot det bättre.
Det lilla skitproblemet blir en evig stor fråga. Och vilket särintresse kan det vara, som politikerna har gemensamt?

Individen som observerar den faktiska verkligheten, och kanske själv tillhör de utsatta, riskerar att falla in i vanmaktens klor.

Om friheten för individen.
Man vill ju inte liksom att man skall vara under nån byråkratisk kontroll.
Men med den S's lösning/modell, att man avskaffar Fas 3 och skickar individen till socialbidrag istället, så åker man ju definitivt in i en ny kontrollmaskin, en stor skillnad mot att vara i Fas 3 och aktivitetsgarantin med en form av bidrag som individen ansvarar för själv, och att då sen komma in i ett socialbidrag, som mer eller mindre blir en utökning mot en mer "totalitär" byråkrati över ens ekonomi, hur man lever och bor. Det är en stor skillnad om man jämför med dagens situation. För många skulle det innebära ett mycket mycket jobbigare liv och vardagssituation. De grupper som befinner sig i Fas 3, eller som i framtiden kan komma gå in i Fas 3, har definitivt inget intresse av att halka in i ett socialbidrag, och bli utkastad ur aktivitetsgarantin, dvs att "falluckan" blir ett faktum, någonting som S förnekade för många år sen då beredskapsjobben togs bort och ersattes av aktivitetsgarantin (se historiken). Därför är det bättre för dom grupperna som är på väg in i Fas 3, och en bit redan inne i aktivitetsgarantin, eller om man nu redan befinner sig i Fas 3, att nu verka för att det blir positiva förändringar, inom det befintliga systemet. Och som det är nu, så kan det ju faktiskt inte bli värre, än vad det skulle kunna bli om en S regering eventuellt tar över. Att försöka påverka ett partiombud här eller där i något parti vad det nu än må vara för färg, är mer eller mindre att avsäga sig själv, det ansvar man har att engagera sig nu, och istället lägga allting i en korg för framtiden i ett fiktivt hopp om att någonting då blir bättre, Om det kanske blir så. Det beteendet där människor placerar sina hopp i en fiktiv korg som någon lyckats måla och locka med är det bara ett fåtal som kommer att få nytta av. Och det är dom som har makten, eller har möjlighet att kämpa om makten och inflytande. Maktkampen löser inte de utsattas vardagsproblem som de lever i nu. Den leken har inte många råd med.

Därför:
Nu - inte vänta på ett okänt sen.
Att nu verka för att det blir positiva förändringar, inom det befintliga systemet.
Att arbeta med att få tillstånd lösningar nu, oavsett vilken som innehar regeringsmakten, istället för att invänta infriandet av löften mellan valen.

För vad betyder väl alliansens svikna vallöften eller den framtid som Socialdemokraternas bittra löften talar om?

Dom utsatta, arbetslösa i Fas 3, eller hemlösa, försvarar vissa grundläggande värden, värden som politikerna kapitalt misslyckats att försvara, och blir därför en grupp med stort ansvar. Därför skall man också se till att den gruppen (Fas 3) inte skall behöva falla in i socialbidraget. Är det någon som skall falla in i socialbidragslinjen så är det politikerna själva. Dom arbetslösa är faktiskt lösningen på många problem, inte politikerna, vilka istället är upphov till många av dagens problem.

Arbetslösa kan arbeta, och det med ett ansvar. En politiker arbetar inte, annat än med att ta äran från någon annans ansvar.